Idag har det gått ett år sedan min ena katt Mattis dog. Tog honom till veterinären för att han var svag i bakbenet. Efter en del tester sa dom att det inte var mycket dom kunde göra för honom. Så jag fick ta beslutet att inte låta han bli ännu sämre och få somna in. Syrran var med mig, tack och lov för jag hade nog inte kunnat köra hem ifrån Varekil ensam med en tom fraktlåda där bak. Det värsta (förutom insikten att min lilla katt skulle dö) tyckte jag var när hon frågade mig vilken typ av urna jag vill ha till honom när han var kremerad. För detta var jag tvungen att välja medan han fortfarande levde och Teresa höll honom i sin famn och han tittade sig frågande omkring "Hörni, ska vi inte åka hem snart?" Och hela tiden kändes det som att den ena veterinären tänkte "Bestäm er snart. Det är fredag och jag vill åka hem.." Äh, Mattis gav igen på na. När hon gav han den första lugnande sprutan så vände han sig om och bet henne i fingret. Hon gick ut rummet och, vad jag tyckte, stängde dörren HÅRT efter sig.
Den dagen var lika regnig som idag, vilket gör att jag kommer ihåg det mycket tydligare.
3 år blev han bara..men jag tror han hade det bra här hos oss dom tre åren. Han hade sina morbröder Simon och Nisse, fast Nisse försvann ca två år tidigare, så Simon hade "ensam vårdnad" om sin systerson. Och ute hade han sin ett år äldre bror Eufrat, så han var aldrig ensam.
Han var en mysig katt. Man kunde hålla honom i stortsett upp och ner och han gick med på det. Han hade en liten pussmun, efter att hans undre läpp en gång blev lite kluven i ett slagsmål förmodar jag. Och det läkte ihop inte riktigt rakt så det såg ut som han hade en liten put läpp.
Hans favoritplats har på ena stolen i köket. Där älskade han att ligga och sova flera timmar...
Efter ca fyra veckor kunde vi hämta hans fina trä-urna (fick välja mellan det och en i papp).Nu ligger han nere i trädgården bredvid tre av våra fåglar och våran kanin Vips...
Fortsätt sov gott mattes lille älskling...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar